”Inget idrottsresultat är värt så mycket att doping någonsin är acceptabelt.” – Riksidrottsförbundet

Majoriteten av idrottare är emot alla typer av fusk, men likväl fuskas det runt om i idrottsvärlden. Idrottaren må kalla det för ett ”misstag” och skylla på ”tränaren”, ”tillsatser i maten”,”kosttillskott” eller 10 andra saker, men likväl så är denna ”misstagsdoping” oacceptabel. Det är alltid idrottarens eget ansvar att känna till vad som finns på WADAS lista, en lista som är enkel att följa. För att göra det ännu enklare så finns till och med appar till din telefon där du kan skriva in substansen du är osäker på, om du t.ex köpt ett nytt kosttillskott eller läkemedel på apotek eller i en hälsokostbutik.

Ändå sker doping runt om i världen. Idrottare väljer många gånger genvägar och siffrorna talar klarspråk. Så låt oss titta lite på statistiken för att få en inblick i antalet dopade. Vi säger inte att misstagsdoping inte existerar för det gör den tyvärr. Men då många gånger på grund av oseriösa tillverkare eller riktigt hemska tränare.

Statistik

Vi har plockat ut statistiken för några idrotter nedan. De kommer från WADA:s årligt sammanställda rapport för 2014. Rapporten för 2015 finns tyvärr inte ute riktigt ännu (brukar komma i juli) men troligtvis så är siffrorna likvärdiga.

Hela rapporten kan du läsa här- https://wada-main-prod.s3.amazonaws.com/wada_2014_anti-doping-testing-figures_full-report_en.pdf

Men detta är de officiella siffrorna från faktiska tester som är utförda. Låt oss se hur siffrorna ser ut inom vetenskapen där de frågat idrottarna själva.

Triathlon

Det har precis släppts en ny studie som sammanfattat resultatet från 2997 triathleter som tävlat i Tyskland under Ironman Frankfurt, Wiesbaden & Regensburg. 2987st skickade tillbaka den anonyma enkäten där 99,3% svarade på frågorna om smärtstilleanvändande och 90,5% svarade på frågorna om dopinganvändande. Det finns lite olika knep för att få en högre svarsprocent och tillförlitlighet i en sån här enkät. Förutom att den är helt anonym och råder under strikta vetenskapliga etikregler som gör att deltagarna kan känna sig säkra, så utformas även frågorna specifikt. T.ex använder man inte ordet ”doping”:

”Within the whole questionnaire, the term doping was deliberately avoided. Instead, the term “substances to enhance physical performance that you can only receive at a pharmacy, a physician, or on the black market (e.g., anabolic steroid hormones, EPO, growth hormones, amphetamines)” was used.”

Resultat

Man fann 4 karaktärsdrag som hade en stark korrelation till användandet av smärtstillande. Dessa var

  1. Kvinnligt kön
  2. Engelsktalande
  3. Fortsatt tränande trots smärta
  4. Mer än 12h träningsvolym per vecka

Sambandet pekar mot att de som använder smärtstillande under idrott, också är mer benägna att använda dopingpreparat. 20,4% av triathleterna som svarade ja på att de använde smärtstillande, använde också dopingpreparat, medans samma siffra för de som svarade nej var 12,4%

Sammanfattningsvis så landade siffran på 13,0% av alla tillfrågade. Detta betyder alltså att 13% av de som svarade på enkäten uppgav att de använt någon form av dopingsubstans under de senaste 12 månaderna. Detta ska jämföras med de som faktiskt åker dit via tester där siffran ligger på 0,5% (21 fällda under 4308 tester, ref WADA:s rapport).

 

Dopinganvändande = 13,0%

Cykel

Doping inom cykelsporten och då framförallt landsvägscykel är lite mer välstuderat jämfört med triathlon. De senaste 4 åren har det publicerats två studier, en från 2012 och en från 2013 som inriktat sig specifikt mot Erytropoetin (EPO).

Första studien från 2012 tittade på elitcyklisters tankar kring hälsa och doping, eller snarare koppling ohälsa och doping.Det var en intervjubaserad studie där de intervjuade 16st proffscyklister (Några som precis hoppas av karriären, några aktiva och några som var på väg in i ett proffsstall). I studien kan man utläsa att det främst var cyklister med schweizisk nationalitet. Studien i sig ger många historier från cyklisterna om hur det går till och hur de ser på dopingen genom anekdoter. Jag länkar in studien i sin helhet här för dig som vill läsa allt.

You know (with) a little EPO, it is possible to perform, (with) a little (more) power, you can do it’’’ (Mick, neo-professional).

”The experienced cyclists often introduced young cyclists to doping. Cyclists of the ‘‘former generation’’ gave advice concerning training, performance-enhancing substances or methods, and also taught doping techniques: ‘‘X (a former cyclist) has taught Y (ayoung cyclist) how to use a syringe. He gave him two or three injections; afterwards he showed him how to inject himself. Obviously, X has taught Y everything. And for W (another young cyclist) it is the same, X taught him everything’”’ (Bob, U23).


Resultat

För det första så blev det tydligt från den första studien från 2010 att hälsoriskerna med doping inte påverkade användandet av doping. De som dopar sig tänker alltså inte långsiktigt på de negativa hälsoeffekter som dopingen kan medföra. Studien i sig ger inga procent eller siffror utan mer en inblick i hur tankebanorna runt doping inom cykelsporten på proffsnivå ser ut idag och hur den såg ut ett, till ett par decennier tillbaka.

Den andra studien som fokuserade på enbart EPO-användande hos cyklister startade en akademiskt diskussion. Men tittar vi på tabellerna i den som sammanfattar studier där otränade och tränade cyklister fått EPO så visar resultaten att HB-värdet ökar 5-17% och VO2max 6-9%. Men det tvistas om denna effekt verkligen är prestationshöjande under cykling som är ett submaximalt arbete över lång tid.

”Thus, on the basis of the evidence available in the literature, we conclude that it is not proved that EPO has a performance-enhancing effect in elite cyclists.” 

Det finns som sagt inga siffror från cyklingen. De har alltså inte utförts intervjubaserad studier över många cyklister för att få en uppfattning om användandet. Men under åren har man undersökt blodvärden där man uppmärksammat väldigt extrema värden i det övre spannet, men dessa värden har sjunkit senaste åren. Mycket troligtvis p.g.a införandet av blodpass.

”In elite cycling, the percentage of ‘extreme’(and therefore suspect) haematological values has dropped between 2001 and 2009 from 11 to 2 % [30], which can be regarded as an indication that haematological doping (or at least ‘extreme’ doping methods) has decreased during these years.”

Detta ska jämföras med de som faktiskt åker dit via tester där siffran ligger på 1% (221 fällda vid 22471 tester).

 

Dopinganvändande = 1-2%

Löpning

Löpningen är inte förskonad från fusket. Dopinganvändandet finns även här, även om siffrorna som Friidrottsförbundet får stå för, till viss del beror på dopingtester inom Friskis & Svettis som tillhör Svenska Friidrottsförbundet, så finns även doping inom den riktiga friidrotten/löpningen.

Siffrorna är dock tämligen låga inom friidrotten och då framförallt löpningen.

Resultat

Ser vi långsiktigt på utvecklingen av löparprestation så har den gradvis ökat genom åren. I en matematisk studie från 2014 där man räknat fram ett prestationsökningsindex baserat på de 25 bästa löparna varje år så får man fram en del spännande statistik. Vi har sedan 1948 bara blivit 10% snabbare på 100m, men däremot nästan 50% snabbare på marathondistansen. Stora anledningarna är den ökade sociala välfärden med ökad population, bättre nutrition, sjukvård m.m. Men vad som är spännande att se är att indexet dras ner vid två tillfällen. Det första var när man började med oannonserade dopingtester då indexet sjönk 1-4%. Det andra var när WADA startades och ytterligare ökade arbetet mot doping och indexet sjönk 0,5-2,5%. Sen sjönk det även med 0,6-2,5% när chip för tidtagning infördes (detta drabbade dock bara 100m sprinttiderna negativt).

Så dopingen finns även inom löpning och i en studie från 2007 när man undersökt dopinganvändandet inom marathonlöpning så visar man fem olika fall på elitnivå, dvs där medalj har utdelats och sedan tagits tillbaka. Fem fall är inte många, men det visar på att dopingen existerar. Vem har inte glömt Abeba Aregawi som fälldes nu 2016 för användandet av Meldonium.

WADA dopingsiffra inom friidrotten ligger på 1% (261 fällda vid 25830 tester)Men bryter vi ner siffran till respektive gren så ligger halvmarathon på 3,3% medans marathon ligger på 2,6% dopade deltagare. Jag skriver deltagare för det är i princip enbart på tävling som de har testats med positiva resultat.

 

Dopinganvändande = 1 – 3,3%

Skidor

Nu är skidsäsongen förvisso precis över. Men den är med på listan och dopingen finns tyvärr här också. Framförallt inom längdskidåkningen.

Resultat

Efter dopingskandalen i Lahtis 2001 införde Skidförbundet, tillsammasn med WADA fler tester och hårdare riktlinjer och gränsvärden för HB-värden. De värden som uppmätts hos skidåkare i en 6-årsstudie mellan 2001-2007 var betydligt lägre än under senare delen av 90-talet, d.v.s innan testerna ökade och gränsvärdena stramades åt. Några exakta värden på antalet dopingfall hittar vi dock inte i studien.

På WADA:s lista hittar vi däremot siffran 0,7%, där 5764st testats och 40st test varit positiva.Denna siffra innefattar då samtliga skidsporter och då även utför, hopp, puckelpist etc. Längdskidåkningen står för flest prover och även flest positiva utslag där 2158 tester (urin) gjorts, med 32 positiva svar, vilket ger en siffra på 1,5%.

 

Dopinganvändande = 1,5%

Varför dopar sig idrottare?

Denna fråga och många mer tas upp en översiktsartikel från 2013. Den vanligaste anledningen till att idrottare använder doping är prestationsökningen som det innebär. Hela 86% av alla dopade idrottare som ingått i forskningen svarar att prestationen är den främsta anledningen. 74% av dem anger också pengar som en viktig anledning. Dessa två faktorer går ju hand i hand då ökad prestation hjälper dig upp på pallplatsen där prispengarna finns. I en större tysk enkätstudie, utförd åt WADA 2007 uppgav så många som 5,1% att de uppmuntrades av sina coacher att börja med doping, och 6,5% uppmuntrades till doping av familj och vänner.

Både på elit och subelit-nivå så känner de flesta till riskerna med doping men ignorerar dem fullständigt. De snabba resultaten är i fokus och långsiktiga negativa effekter är inget som diskuteras hos idrottarna. Här har förbund, WADA och idrottsrörelsen i stort ett jätteansvar i att faktiskt utbilda idrottarna om riskerna med doping. Utöver att det är fusk, oetiskt och förstör den sport som de troligtvis själva älskar, så förstör det även deras egna kroppar. Kanske måste de börja med att förstå och älska sin kropp för att inte förstöra den!

Systematisering & förebyggande

Tittar vi på en av de större genomgångsartiklar som kom ut 2015 så visar den på ett stort spann av dopinganvändande inom idrott.

”The prevalence of doping in elite sports is likely tobe between 14 and 39 %, although this figure candiffer widely in various sub-groups of athletes.”

Och varför vi i början skrev att doping är oförlåtligt även på sikt är det faktum att en del av de effekter som du får av att använda dopingpreparat hänger med långt efter att du slutar med dopingen. Bland annat genom att preparaten tillåter dig att tränare tuffare och över en nivå som annars hade fungerat. Din kropp anpassar sig till detta och du får ett starkare, mer vältränat system som du sedan troligtvis lättare kommer tillbaka till även när du slutat med doping.

Jag vet dock inte hur det med just EPO, men inom styrketräningen med användande av tillväxthormon, anabola steroider och liknande så får du livslånga effekter (både bra och dåliga) som gör att det nu då diskuteras om livstids avstängning när du väl använt dopingpreparat. Vilket vi supportar till fullo så länge det sker med ett system så väl uppbyggt att inga oskyldiga drabbas, men den biten överlåter vi åt WADA, vetenskapen och dopingexperterna inom området.

Det är alla idrottares ansvar att hålla idrotten ren och sportslig. Bara själva uttrycket sportsligt och att det oftast innebär att något är etiskt och ”ofuskigt” tyder på att sport ska vara just detta. Vi har inga magiska tips, utan det gäller att fortsätta utbilda om riskerna och de långsiktiga negativa effekterna med doping. Att tillförsel av hormoner även ökar tillväxt och risk för cancerceller är en av många riskfaktorer som idrottare kanske inte ens känner till. Det är här vi måste börja anser vi, med utbildningen!

En dopinghistoria för att belysa att dopingen existerar

Jag klistrar in ett stycke från ett ”Letter to the Editors” till en studie som undersökt EPO:ns effekter på idrottare. Ett Letters to the Editors är vad man i bloggvärlden kallar för en ”kommentar”. Fast det är så här som vetenskapsmän debatterar. Textmassa efter textmassa med referenser och väl underbyggda åsikter samt respekt för varandras forskning i samtliga led.

”Indeed,it has been a moving sports summer, with the confession by dozens of professional cyclists of the use of, among other substances, erythropoietin, with the public confession of seven times Tour de France winner Lance Armstrong as the anticlimax.

Erythropoietin use was like taking cups of coffee in the cycling world according to the following quotation:”

‘Hey Dude, you got any Poe I can borrow? Lance pointed casually to the fridge. I opened it and there, on the door, next to a carton of milk, was a carton of EPO, each stoppered vial standing upright, little soldiers in their card- board cells.’

Umara ser till att vi kan göra det vi älskar


Du är vår huvudsponsor.
Tack vare att du investerar i vetenskapligt utvecklad och optimerad idrottsnutrition hos Umara så har Umara råd att sitta här varje vecka och hjälpa dig prestera bättre i din idrottssatsning. Tack till dig och tack till Umara.

Doping inom uthållighetsidrott

av Tommy & Simon Tid att läsa 15 min
2